Ojusta metoder...

Att man som politiker ska granskas och ställas under luppen är för mig självklart,men ett telefonsamtal i förgår från en partikamrat förbryllar mig.

Ja till Livet, en organisation som arbetar mot abort har skickat ut ett brev till sina medlemmar och i det brevet utpekas jag med namn utifrån en motion jag undertecknat.

Den som känner mig vet att jag värnar livet, både när det gäller engagemang att bekämpa fattigdom och död, men även som kvinna rätten till sin egen kropp och sexualitet.

Jag har utifrån det engagemanget fått brev från sk kristna, där jag utpekas som en skam för kristdemokraterna, för att jag tar ställning för de mest utsatta kvinnorna i utvecklingsländerna.
Rätt till en säker abort och preventivmedel, rådgivning för en god sexuell hälsa och hur man undviker att smittas av hiv/aids. Självklara rättigheter i vårt land, men mycket ifrågasatt när det gäller våra systrar i den fattiga världen.

Varje genomförd abort är ett misslyckande, både för den blivande mamman och pappan, men även för samhället. De problem jag mötte i Sydafrika och bland de fattiga i Brasilien var att de flesta graviditeter kom till under familjevåld och våldtäkter. I Sverige har vi ett mer jämställt samhälle, vilket också betyder att bägge parterna i ett sexuellt förhållande tar ansvar.

Att antalet aborter ökar eller håller en hög nivå ser jag som ett misslyckande i första hand för den enskilde, men även för samhället i stort. Det betyder inte att man i bemötande från samhället eller behandling ska straffa vederbörande. Alla dessa kvinnor som tar beslutet behöver en person att tala med innan och efter abort. Jag anser att barnmorskor ska ges större behörighet i den vårdkedjan. Den motion som jag undertecknat avslogs, men med motiveringen att man ser problematiken med väntetider hos läkare när kvinnor söker medicinsk abort och tvingas därmed till kirurgisk abort. Jag satt själv i utskottet vid behandlingen och reserverade mig inte i beslutet eftersom jag fick gehör för problematiken.