Semester och tid för reflektion...

Sitter på tåget från Sundsvall och ser fram emot en veckas ledighet i mitt vackra Bohuslän.
Det är med blandade känslor jag lämnar kristdemokraternas riksting. Oerhört nöjd att Göran fick stöd för sin linje i abortfrågan, samtidigt beklämd över de artiklar jag tagit del av från olika media. Det finns även hos journalister en rädsla för den etiska debatten, även om jag förstår hur människor utanför partiet uppfattar personliga jämförelser i en motionsdebatt.

Själv blev jag aktiv i partiet på grund av partiets familjepolitik och den värdegrund som är kristdemokraternas plattform. Om man som jag försvarar partiets ståndpunkt i abortfrågan, inte minst när det gäller utländska kvinnors rätt till abort i Sverige. Betyder det att jag inte värnar det ofödda barnets rätt? En del hävdar det, men det går inte att resonera så.
Jag har träffat kvinnor från Portugal och Polen som har straffats för att de gjort abort. Det finns livssituationer som gör att kvinnor tar beslut om abort, att då straffas av både stat och många gånger familjen är fruktansvärt. Alla länder med stränga abortlagar har ett upparbetat nätverk av läkare som gör abort, ibland med katastrofala följder. Många är de kvinnor som tas in på sjukhus när det gått snett hos de llegala kontakterna. Oftast är det på så sätt myndigheterna får reda på att kvinnan gjort abort och därmed bestraffas.

Vi ska föra en politik som möter människor i vardagen och det finns mycket att göra. Vi ska slåss för en värdig vård och värdigt bemötande oavsett ålder och sjukdom. Vi ska slåss för ett samhällsklimat där solidaritet och medmänsklighet är ledord. Rädslan för ett parti som vågar föra debatt om etiska ställningstaganden kommer att försvinna när man upptäcker att vi faktiskt gör det vi gick till val på, mycket hänger på oss som budbärare......