Att vara en människa i ett välfärdssystem som påstås vara världens bästa

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,854671,00.html

Ifall jag skulle ringa min rörmokare och påtala att en spricka i vattenledningen riskerade att inom det snaraste leda till en katastrofal översvämning i mitt hus, är jag säker på att han snabbt skulle infinna sig.

Men vad är det som gör att en ung människas rop på hjälp inte tas på allvar. Hela välfärdssystemet bygger ju på att personer ansvarar för andra personer.

Familjer ska erbjudas snabbt stöd när behov uppstår, psykiatrins arbete måste uppvärderas och bristen på resurser tydliggöras. Vi har under ett antal år matats med uppgifter om att det inom barnpsykiatrin (BUP) är långa väntetider, vilket jag tycker är oacceptabelt. Barn har inte tid att vänta, ett år av barndomen är en oerhört lång tid. Det är dags att på allvar lyssna till våra barns och ungdomars rop på hjälp. Det finns idag ekonomiska resurser, det är bara den politiska viljan som saknas.