Tryggheten finns på landsbygden, eller?

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?artikel=911584

Att allt oftare läsa om våldtäkter på unga flickor och på platser i mitt närområde vilket känns chockerande. Det finns inte idag så kallade säkra platser i vårt land när det gäller våld och annan brottslighet.
Sommar med alla dess festivaler och massor av fylla ökar naturligtvis utsattheten i mitt Bohuslän, om inget görs så kommer den att öka. Det behövs fler poliser under sommartid, men framför allt behövs ett förebyggande arbete för att få ned antalet våldtäkter så att tryggheten återvänder nattetid.

Även om jag statistiskt sett så inte tillhör riskgruppen för att råka illa ut, jag är varken ung eller man. (Det är ju de unga männen som löper mest risk att skadas vid krogbesök enligt alla rapporter.) Ändock kan jag utan omsvep erkänna att oroskänslan kryper i mig när jag går från och till bussen, trots att det inte är speciellt sent. Känslan att passera tunneln under vägen är svår att beskriva. - Men du bor ju på landet-, skulle säkert många utbrista.

Götene kommun är ju också landet. Skönt med en kommun som tar nattvandrarna och de unga tjejerna på allvar. Visst, föräldrarna bär ansvaret för sina barn i första hand, men det är ju inte alltid det fungerar det där med hämtandet. I en superstressad tid behövs volontärarbete. Det är dags att se hur andra länder löser gränslandet mellan det offentliga och privata. Till exempel Canada där det är en merit att ha arbetat som volontär under universitetsstudierna.