Har kroppen blivit en konsumtionsvara........

http://www.expressen.se/index.jsp?a=854713

Idag träffade jag elever på Tjörns turistgymnasium. Det är härligt att träffa unga människor som ser fram emot arbete inom det de utbildar sig för, men också att få möjligheten att förmedla hur viktiga de är som "ambassadörer" för Sverige. Under två lektioner hade jag förmånen att presentera Ecpat´s arbete när det gäller att bekämpa barnsexturism och trafficking.

Den betydelse de här ungdomarnas kunskap har för att upptäcka vad som sker i vår omvärld kan inte nog betonas.

De ständigt återkommande frågorna under dessa lektioner är -förekommer trafficking även i Sverige?-.

Barn utnyttjas över hela vår värld, som barnsoldater, billig arbetskraft, inom sexhandel etc. Att samhället inte ser eller förstår vad som förkommer i Sverige är allvarligt.
Därför är det oerhört viktigt att ungdomar får information och möjlighet att ställa frågor.

Diskuteras konsumtionssamhällets krav på ungdomar och dess föräldrar tillräckligt? Var går gränsen mellan vad som är etiskt rätt eller fel. Vilken syn har de ungdomar ,som säljer sina kroppar för sprit, på sin egen kropp. Frågorna man ställer sig själv är många, efter att ha tagit del av Expressens artikel....

Barndomen går inte i repris, men det gör övergreppen via nätet.

http://www.ecpat.se/news.asp?r_id=1511

Jag blir upprörd när jag läser om personen som hade 3 miljoner barnpornografiska bilder i datorn. Och det som upprör mig än mer är att polisen låtit ärendet ligga i 1,5 år pga av bristande resurser och kunskap. Vi politiker och ett antal organisationer har gång på gång uttryckt frustrationen över att inte barnpornografibrotten prioriteras inom polisen.

Över 16 000 personer har skrivit under ett upprop från Ecpat som ska överlämnas till Rikskriminalchefen. Det måste ske en förändring och det nu.Det är bråttom, barndomen går inte i repris.

Yttrandefrihetens offer

Turkiet måste bringa klarhet i mordet på Hrant Dink. Det känns overkligt att endast för en månad sedan välkomnade jag Hrant Dink, chefredaktör för den turkiska och armeniska veckotidningen Agos, på ett seminarium i Sveriges riksdag, inbjuden av SKT där jag är vice ordförande. Idag är han mördad.
De mänskliga rättigheterna är en fråga på liv och död, också i Turkiet. Mina tankar går till Dinks närstående men också till det han brann för, demokrati och mänskliga rättigheter.
Genom riksdagsarbete och faktaresor till Turkiet har jag har länge arbetat för ett turkiskt EU-medlemskap och mordet riskerar att svärta hela den processen. Min uppmaning till de turkiska myndigheterna är att göra allt för att bringa klarhet i dådet.

Lyssna på våra systrar med respekt för deras mod

http://www.expressen.se/ego/c_9/index.jsp?a=837288
Att det fortfarande finns så stor okunskap i Sverige om könsstympning förvånar mig trots att vi idag har stora invandrargrupper från länder där denna sedvänja fortfarande pågår. Jag tycker att parallellt med jämställdhetsarbetet, här i Sverige men även internationellt, måste kränkande företeelser såsom hedersmord, människohandel, prostitution, kvinnlig könsstympning, prenatal könsdiskriminering och våld mot kvinnor bekämpas med krafttag.

I min motion Kvinna i världen från 05/06 står följande.......

Trots det allvarliga med könsstympning är det inte speciellt uppmärksammat i biståndssammanhang. Kristdemokraterna vill ändra på detta och anser det viktig att inom ramen för biståndsarbetet aktivt stödja kampen mot denna gamla, skadliga och barbariska sedvänja. Ett ”uppvaknande” behövs. Många av de kvinnoorganisationer som verkar mot könsstympning talar i dag öppet om ingreppet som ett allvarligt problem – särskilt den faraoniska varianten (infibulationen) då kvinnans hela könsorgan skärs bort och sys ihop så att endast en liten öppning återstår. Den är den brutalaste, mest riskfyllda och samtidigt den vanligaste könsstympningen. De ”barnmorskor” som utför könsstympningar, med glasskärvor eller rakblad som redskap, måste påverkas att sluta med verksamheten och ges andra uppgifter i samhället. Informationen om könsstympningens farliga konsekvenser måste också förbättras till invandrarkvinnorna i Sverige liksom till svensk hälso- och sjukvårdspersonal. Vi anser att delar av det multi- och bilaterala biståndet bör riktas till kvinnoorganisationer som kämpar mot kvinnlig könsstympning och till intensiva informations- och upplysningskampanjer om de negativa konsekvenserna av bruket av denna sedvänja i biståndsländerna och i vårt eget land.
Kritik har framförts i bl.a. Europaparlamentet om att västländerna går alltför långsamt fram i frågan om kvinnlig könsstympning (trots att bruket numera är olagligt i Schweiz, Sverige, Storbritannien och USA). Kristdemokraterna anser att EU skall erkänna kvinnlig könsstympning som ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Vi anser vidare att lagstiftning och praxis måste innebära ett reellt skydd för den som söker asyl på grund av förföljelse på grund av kön.