Ungdomar har inte den tid till förfogande som socialdemokraternas beslutsvånda tar när det gäller lärlingsutbildningen

(Läs även artikeln 25/3 i GP "Modellen finns på Tjörn")

När jag kom in i riksdagen 1998 hade jag med mig visionen och kunskapen från Tjörn om en företagsförlagd lärlingsutbildning som skulle göra det möjligt för alla de ungdomar som inte platsade i gymnasieskolan att ändå nå målet om en utbildning. Dagens problematik med ungdomsarbetslöshet har vi stått inför tidigare. Då som nu använder man inte de rätta redskapen för att undvika den katastrof som det innebär att vara ung och bli lämnad efter.

Jag har Klippt ur Motion 1999/2000:Ub223 som jag var med och utformade Lärlingsutbildning Läs och begrunda. Förslagen om en företagsförlagd utbildning har funnit på riksdagens bord från oss sedan länge. Både genom motioner och interpellationer. Det är en skymf mot alla ungdomar som, om kvarnarna inte hade behövt mala så länge, fått en bättre start in i vuxenvärlden…….

Från motionen….…I en undersökning, gjord på uppdrag av SAF i september 1997 med ett tusental ungdomar mellan 16-25 år, framkom hur ungdomarna själva ser på sin gymnasieutbildning och på en eventuell lärlingsutbildning. Av de tillfrågade var det 36 procent som ansåg att de inte får en gymnasieutbildning som gör dem väl förberedda för framtiden...

…..Enligt AMS:s statistik var i genomsnitt 126 000 människor mellan 18 och 24 år registrerade som arbetssökande 1997, det vill säga 17 procent av ungdomarna i dessa åldrar. Av dessa var omkring 40 procent i arbetsmarknadspolitiska åtgärder…

…….Vi måste ställa oss frågan om dagens gymnasieskola tillgodoser individernas önskemål eller om gymnasieskolan utformats utifrån orealistiska politiska föresatser. Uppfyller gymnasieskolan sina åtaganden vad gäller ungdomar som efterfrågar en praktisk utbildning? Tillåter vi över huvud taget ungdomar att välja ett praktiskt utformat program, där teorin är anpassad efter yrkets krav och inte utifrån det politiska målet att jämställdhet mellan människor handlar om alla människors behörighet att söka högskola. Det är dags att på allvar sätta den enskildes önskemål i centrum och använda den politiska makten till att skapa reella alternativ för ungdomar som snabbare vill ut i arbetslivet…

...För drygt två år sedan utlovade dåvarande skolministern att det skulle införas ett lärlingssystem. Förslaget baserades på gymnasieskolans behov av en närmare kontakt med näringslivet…

Våra förslag:

….Lärlingsutbildningen bildar ett eget program inom gymnasieskolans ram. Även kommuner som saknar egen gymnasieskola kan arrangera detta program genom att köpa den teoretiska delen hos en grannkommun…

….Lärlingsutbildningen kan vara mellan 2 och 4 år beroende på yrkets karaktär och lärotid samt vidare önskemål om studier på yrkeshögskola eller universitet/högskola efter avslutad utbildning. En individuell utbildningsplan för varje elev/lärling är viktig och förutsätter en flexibel organisation och få centrala regler…

…Lärlingsutbildningen syftar till att ge arbetslivskompetens i form av en gedigen yrkesutbildning. Utbildningen måste inte med nödvändighet ge högskolebehörighet. Om eleven väljer bort högskolebehörigheten blir utbildningstiden kortare. Fullföljd lärlingsutbildningen ger dock alltid behörighet till yrkeshögskola…

…Lärlingsutbildningen ska knytas nära det lokala näringslivet. Skolan planerar i nära samarbete med det lokala näringslivet för "lärlingsplatserna". Att ungdomar i tidig ålder får fäste på den lokala arbetsmarknaden ger möjlighet till ett fortsatt boende på orten, vilket ger positiva regionalpolitiska konsekvenser…

…Praktik varvas med teori redan från första terminen. Eleven betraktas dock som elev under hela utbildningstiden. Skolan är alltså huvudman för hela utbildningen oavsett förläggningplats. De teoretiska delarna ska knytas till praktiken i möjligaste mån. Teorin ska ge goda generella baskunskaper. Fördelningen bör vara 2-3 dagar av teori respektive praktik per vecka…

Regeringen måste agera mot barnsexturismen!

Frankrike har vid två tillfällen tagit upp ett nytt initiativ inom ramarna för EU-samarbetet, men ännu så länge har inga regeringar visat sitt stöd, inte heller Sverige. Därför är det av yttersta vikt att regeringen och utrikesministern agerar för att stödja det franska initiativet för att bekämpa den globala barnsexturismen.

Tre miljoner barn drabbas idag årligen av barnsexturismens hemska konsekvenser och europeér står för en inte obetydlig del av den efterfrågan som orsakar problemet. Ett franskt initiativ mot barnsexturism, dvs köp av sexuella tjänster av minderåriga i samband med resor eller stationering utomlands, innebär förebyggande åtgärder och samarbete mellan EU-länderna, vilket idag finns i mycket liten utsträckning.

Det franska initiativet innehåller förslag till tre typer av åtgärder mot barnsexturism: 1) upprättandet av en "informell myndighet" för samråd mellan medlemsstaterna för att samordna bästa möjliga rutiner, 2) Anta en europeisk stadga, inspirerad av ECPAT:s Uppförandekod för resebranschen mot barnsexturism, och riktad till europeisk yrkespersonal, 3) Initiera ett samarbete mellan medlemsstaternas ambassader i dessa länder, i partnerskap med lokala myndigheter och enskilda organisationer (NGO) på platsen.

Det är nu dags att Sverige visar sitt stöd genom att stödja det franska initiativet för att bekämpa den globala barnsexturismen!

Skall bara de rika ha råd att ha båt på Tjörn?

(Läs artikeln i GP 14/3)

Så är diskussionen igång igen när det gäller hamnarna på Tjörn. Har man hört det förut? Jag trodde i min enfald att beslutet om att utarrendera hamnarna på Tjörn skulle ha den långsiktighet och trygghet, så att vi kunde lägga de historiskt infekterade debatterna om hamnarna bakom oss. En båt förutsätter båtplats, vinterförvaring etc. och båtplats riskerar nu bli någonting som bara de rika kan unna sig. Att omförhandla avtalen för fritidshamnarna och höja arrendet med upp till 100 procent är ett chockbesked som upprör alla berörda.

Att fördela ett ackumulerat underskott i hamnverksamheten på hamnföreningarna oavsett om de genererat kostnaderna för kommunen eller inte. Detta är ett feltänk då politiker måste ha en helhetssyn och se upprustning som en investering för alla kommuninnevånare, vilket inte är det samma som chockhöjningar. Det är dessutom orimligt att lägga alla kostnader på båtägarna då väl skötta hamnar är en stor fördel för kommunen i stort och till glädje även för ickebåtägare. Inte minst med hänsyn till den för Tjörn så viktiga turismen är det viktigt med väl fungerande hamnar som kan möta turisternas behov av service.

Själv känner jag många äldre tjörnbor som har haft båt hela livet. Det räcker inte med att våra äldre ständigt oroas över ökade elpriser och rädslan över att de ska tvingas flytta från hus och hem pga fastighetsskatten. Nu skall de inte heller ha råd att ha kvar sin båt. Nej, ett arrendeavtal ska ha långsiktighet för varje förening, ge trygghet och skall inte bestraffa lusten och möjligheten till idella insatser.

Föräldrautbildning – föräldrar stärker föräldrar

Media har under den senaste tiden fokuserat på hur det är att vara föräldrar till adopterade barn. Jag vet av egen erfarenhet, att alla föräldrar känner någon gång osäkerhet i sin föräldraroll; man ställs inför frågor som rör konflikthantering, gränssättning, vuxenrelationer, tidsprioritering, mm. Att hitta former för att diskutera detta och få undervisning är viktigt. I kristdemokraternas familjepolitik framhåller vi behovet av att satsa på förebyggande arbete. Det tror vi skapar trygga föräldrar, trygga familjer och trygga barn.

I många andra länder arbetar man aktivt med familje- och föräldrastödjande verksamhet. I Norge finns sedan 1995 ett föräldrahandledningsprogram där Barn- och familjedepartementet har bidragit med utveckling och stöd till fakta- och metodinriktat material för föräldrar och personal. En familjecentral – men också myndigheter i samverkan samt studieförbund och ideella organisationer – kan anlitas som utförare för föräldragrupper och studiecirklar. Det finns alltså goda exempel att följa. Det är hög tid att lägga fram förslag på föräldrastödjande verksamhet i form av föräldrautbildning.

Replik till Fp på Tjörn

I tisdagens GP kunde man så konstatera att Folkpartiet på Tjörn inlett sin smutskastningskampanj inför valet. Måltavlan är Kristdemokraterna på Tjörn som kallas ”hycklare” och vi tilldelas det av Fp instiftade ”Stora hyckleripriset”.

Men viktigt att poängtera är ett nämndarbete alltid innebär svåra beslut, och besparingar behöver ibland göras; häri ligger utmaningen i att styra en kommun och inte att som folkpartiet endast sitta på åskådarläktaren och endast ägna sig åt pajkastning. Att som Fp gör, även smutskasta Vitsippepriset, vilket avser vara en uppmuntran till vardagshjältar och beslutas av årsmötet, p.g.a. ett beslut som tagits i en nämnd är lågt och inte ett värdigt uppträdande, inte ens av Folkpartiet på Tjörn.

Kristdemokraterna är ett parti som värnar de svaga och som vill ge dem en hjälpande hand lyfta upp dem. Vi delar ut pris för att stötta initiativ och människor. Vi vill ge vardagshjältarna en klapp på axeln. Fp däremot delar ut pris för att smutskasta. Här ser man en viktig skillnad mellan Kristdemokraterna och Folkpartiet på Tjörn.

Sluta svartmåla Bankeryd, Nuder!

(Artikel tillsammans med Göran Hägglund)

I en artikel i Bohuslänningen den 2/3 kritiserar socialdemokraterna Pär Nuder och Chatarina Bråkenhielm Alliansens uppgörelse i Bankeryd. Syftet är det vanliga – alliansens politik skall baktalas och svartmålas, samtidigt som den egna förträffligheten framhålls och förhävs.

I Pär Nuders Sverige är nämligen allt frid och fröjd, om man får tro honom själv. Tillväxten är hög, och det finns därför ingen anledning att göra någon ändring av den ekonomiska politiken. Samtidigt är det i Pär Nuders Sverige som omkring 1,5 miljoner människor under en vanlig dag inte har ett jobb att gå till eller jobbar mindre än de skulle vilja. Det är i Pär Nuders Sverige som var femte person i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden, som äldreomsorgen gör pensionärer undernärda, och en fjärdedel av skoleleverna lämnar skolan med bristfälliga kunskaper. Det är i Pär Nuders Sverige som brotten förblir olösta, tänderna har blivit en klassfråga och fastighetsskatten tvingar de sparsamma att sälja hus och hem.

Som svar på detta har Kristdemokraterna tillsammans med de andra allianspartierna i Bankeryd presenterat ett program för arbete som skall ge utrymme för fler jobb, fler nya företag och kraftiga stimulanser till de företag som vågar anställa. Paketet omfattar skattesänkningar på drygt 1000 kronor i månaden för alla som arbetar, nedsatt arbetsgivaravgift till företag som anställer och nystartsjobb till alla dem som hamnat i utanförskap i socialdemokraternas Sverige. Vår målsättning är att öka sysselsättningen i den privata sektorn, vilket i förlängningen också ger ökade skatteintäkter till statskassan - och därmed utrymme för bättre offentlig service. För att ha råd med dessa satsningar måste vi emellertid spara i bland annat a-kassan, sjukförsäkringen och på statlig byråkrati. Inget förslag lämnas ofinansierat – det är alliansen helt överens om.

Detta kan ställas mot vänsterkartellens hafsigt hopsydda åtgärdspaket som ger 55 000 personer tillfällig sysselsättning i offentlig sektor över valet. Men vad händer sen, när plusjobbspengarna är slut? När utbildningsvikariaten och friårslediga skall tillbaka till arbetet? Då framkommer att den fina BNP-tillväxt som Pär Nuders regering pumpat fram inte lett till någon större ökning av sysselsättningen i den privata sektorn. Till och med s-lydorganet AMS erkänner att bara vart femte jobb som vänsterkartellen skapar är på riktigt!

Det är dags att Pär Nuder slutar baktala alliansens politik och istället talar om vad vänsterkartellen vill göra för att komma tillrätta med det utanförskap som skapats under de 12 år som socialdemokraterna suttit vid makten. Bankerydsuppgörelsen var säkert inte perfekt, men det är hittills det enda paketet från något regeringsalternativ som på allvar tar itu med Sveriges långsiktiga problem.

Göran Hägglund
Rosita Runegrund

Folkpartiets alkoholpolitik - en baksmälla

Replik till Roland Utbults artikel i Dagen :

Roland Utbult har rätt, och fel på samma gång. Han har rätt i att det går att förbättra samhället i stort och att det i Sverige behövs förändringar för skolan, arbetslösheten och alkoholpolitiken. Han har rätt i att alkoholen är ett hot mot folkhälsan och att samhället skall arbeta förebyggande. Han har rätt i att det finns funktionshindrade, offer för droger och dementa som behöver samhällets stöd. Men det är här, på vägen för att göra någonting åt saken, som Utbult trampar snett.

Utbult säger sig vilja förändra samhället utifrån en hållbar ideologi, i hans fall socialliberalismen. Men det räcker med en snabb titt på folkpartiets hemsida för att se hur man utifrån denna ”hållbara ideologi” säger sig vilja ta striden mot alkohol- och drogoffer:

Där kan man tydligt läsa att Fp inte vill införa ensidiga svenska införselbegränsningar, samt att man dessutom vill sänka alkoholskatterna. Tittar man sedan på liberala ungdomsförbundets hemsida så vill de flytta försäljningen av sprit till butikerna och sänka åldersgränsen för alkoholinköp till 18 år. Detta är inget annat än en kontraproduktiv politik så det förslår.

När jag själv valde att engagera mig politiskt, så var det också för de utsatta i samhället och för familjens skull. Men jag valde ett parti som idag faktiskt vill begränsa införseln från utlandet och som inte sänker alkoholskatten. Jag valde ett parti som tar striden mot drogmissbruket på alla plan, och som är de svagas röst i alla lägen.